Så går detta märkliga år mot sitt slut, ett år präglat av bedrövligheter. Först baxade vi våra liv genom pandemins virrvarr av dödliga till mer harmlösa virus, och sedan den 24 februari vaknade vi upp i ett overkligt scenario med krig i Europa. Rysslands självhärskare, Tsaren hade helt oprovocerat och artonhundratals mässigt inlett ett anfalls- och erövringskrig mot Ukraina, som varit fritt från Sovjetunionens bördor i trettio fria och utvecklande år. Nu skulle imperiet återskapas, ledningen bytas ut och förpassas till okända jaktmarker. Häpnadsväckande krigsretorik som inte hörts sedan Himmlers dagar.

I vår lilla trevliga värld har vi i alla fall försökt upprätthålla moralen, humöret och framtidstron. Vi firade som vanligt vår glada oktoberfest med pomp and circumstances. Tomas och Kristina Ek förärade oss med en liten berättelse från gamla Balkan, Bosnien-Hercegovina, Montenegro och Dubrovnik, vackra platser ur Balkanländernas historiska berättelse.

Vem minns inte skotten i Sarajevo 1914 och de ödesdigra konsekvenserna med 20 miljoner döda på Europas slagfält, och den vackra bron i Mostar som sprängdes under Balkankrigen men som återupprättades. En tågresa genom Schweiz med järnväg blir som en rollercoaster i detta vackra bergslandskap. Atlantön Sankta Helena är numera tillgänglig med flyg, men den flygrädde bör välja en annan väg. Den lilla ön är annars främst känd för Napoleon Bonapartes öppna fängelse 1815-1821. Öresund runt är också en resa men i mindre skala, men många upplevelser utöver det vanliga.

 Ingvar Kärnefelt
vicehövding